Månegarm

Många var de som föll. Desto fler runt Valhalls fyllda bord. En sorgesång jag skänker dem. Som vidare för i sköldmöars famn. Tankar och tårar till dem som gått hän. Som nu blickar vid Asgårds port. Minnen och kväden skaldas snart. Vid elden i gillest

Minnen svunna stiger åter ur tidens vittrande stoft Ur ledenstiger de fram, en gyllene flamma av hopp Ett föraktets dova töcken, närd av nid och hån Bländad av raseri, på hämndens vinger buren Stigna som vredens herrar... Vekas bane vilsnas ljus Vanm

Eldens starka ljus bränner i mina ögon, likt törnets sting en gång bränt. Svett täcker en trött och sargad kropp, tomhet fyller ett skändat sinne - en själ itu. Likt tusen år i dödens kalla sömn, vänder jag åter ur - själslig död. Ett valv av löv ova

Nattens mara väser, famnar dig i sömn, vaggar stilla ro i sinnets land. Sveper ned mot djupen, i drömmarnas hav, skändar och vrider, tanke och tal. Grå ögen av vanvett, stirrandes utan ro, gnisslande käftar gnager i själens märg. Som blod ur aska, dr

Svaren är få, vid trummans slag, skall ditt sinne gå. Sök i ovan, sök i nedan, sök i världarna nio. Styr med Reid i för; kalla på Rådarna, svar skall du finna där. Res smidigt och snabbt, ty tiden är knapp; trummans slag ger dig kraft. --- English tr

Ett sista horn jag bjuder er som vidare skall Till oråd som väntar uti okänt land Ett sista fat jag bjuder er som vidare skall Till ära som väntar uti okänt land Ni räds ej spjutet och valkyriors famn Vi som födda är under nordstjärnans glans Ni räds

Swedish: Dunkla bleka syner, i bergets drömmar. Avgrundens fasor, skuggor som ej bleknar. Vindar från jordens djup, skämda dofter av död. En gnagande känsla, av evighetens marter. Tiden är svunnen...från mitt liv. Timmar och dagar, svarta så som jord

Ett ljungande vitt sken över himmelens valv Oväderstid, höstetid Ett rungande himlaspel råder i ovan Okynnestid, mörkertid Vagnens hjul maler fram genom ett blixtrande hav Från ovan blickar han ned Åskans herre ... Asa-Tor I vredesfärd över himlens h

Slitna segel spelar i vind Ögon, trötta att se, speglar en sorg i flammornas sken Fallen i främmande land En far, en son, en kvinnas man På en bädd av löv till hemmets härd, till hemmets härd bärs han fram Till barnens gråt lämnar han, lämnar han sin