Rakbladsvalsen

värmen består och den bränner värre än tidigare jag skållar mig själv i mitt eget blod jag öppnar upp de levrade såren en ytterligare gång för att få ut den helvetiska flamman som brinner i mina vener mina ådror spricker itu och min arm täckt utav kl

mina fingrar luktar blod, sött, syrligt, dovt, murknande, bittert doftande en stank av ruttnande kött och hud lukten täcker mina kläder, min kropp ärrvävnad som spricker upp för ytterligare förruttnelse detta både äcklar och fascinerar mig oerhört de

stanken blir allt påtagligare ju längre jag vistas med den det går ej att ignorera den dunkla doften av det levrade blodet under det blod som levrats så rör det sig fortfarande det kryper inunder huden, i huden, på huden... det känns väldigt otydligt