VII: Född Förlorare

Ensam i mörkret trivs jag bäst ensam i nattens timma frigör dig från dagens ljus bör du hör mina dikter Natt efter natt är jag här för att få svar på gåtor vill inte, vill inte vara kvar Snörd runt min hals ligger en vals som för mig till nattens rik

Kom, kom, kom, kom till mig du underbara sjukdom Slå mig sönder och samman och tvinga mig ned på knä Injicera all din ondska in i min menlösa kropp Och på ett fåtal sekunder försvinner alla bekymmer långt, långt bort För utan mig är du ingenting, är

Här finns ingen värme, ingen köld Enbart ett vakuum Mina läppar de avger ett leende då jag ser hur du faller isär Nu när insikten slutligen nått dig och sorgen håller dig kär Vi vandrar hand i hand till andra sidan bron Där dyrkan utav döden är den e

(You are my sunshine, my only sunshine You make me happy when skies are gray You'll never know dear, how much I love you Please don't take my sunshine away...) Jag ser svart, min syn den är fördunklad Ingen tro och inget hopp och ingen kärlek Jag ser

Jag förbannar min moder för hennes val att skapa ett liv Och jag förbannar min fader för hans ljumna, snart tjugosju år gamla säd så viril Men främst så förbannar jag mig själv, du motbjudande fanskap, du smaklösa skämt Från födseln förlorad, sedan b