Vredens Tid

Många var de som föll. Desto fler runt Valhalls fyllda bord. En sorgesång jag skänker dem. Som vidare för i sköldmöars famn. Tankar och tårar till dem som gått hän. Som nu blickar vid Asgårds port. Minnen och kväden skaldas snart. Vid elden i gillest

Minnen svunna stiger åter ur tidens vittrande stoft Ur ledenstiger de fram, en gyllene flamma av hopp Ett föraktets dova töcken, närd av nid och hån Bländad av raseri, på hämndens vinger buren Stigna som vredens herrar... Vekas bane vilsnas ljus Vanm